1662-1744  Related Paintings of Circle of Pierre Gobert :. | princesse de Conti | Portrait of Marie Anne de Bourbon (1666-1739), Princesse de Conti | Portrait Marie Anne de Bourbon as Princess of Conti | Portrait of a Bride with Flowers | Portrait of Leopold Clement Hereditary Prince of Lorraine |
Related Artists:
Parrocel, Joseph
French, 1646-1704 He studied with his father Barthelemy Parrocel (1595-1660) and then with his elder brother Louis Parrocel (1634-94). He went to Paris for four years to perfect his work and then, c. 1667, to Rome, where he became the pupil of the battle painter Jacques Courtois and was influenced by Salvator Rosa. He remained in Italy for eight years and stayed for a time in Venice, before returning to settle in Paris in 1675. He was approved (agree) by the Academie Royale de Peinture et de Sculpture in February 1676 and received as a full member in November of the same year, presenting the Siege of Maastricht (Draguignan, Mus. Mun.). His painted oeuvre consists principally of military scenes, particularly battles, and he received numerous royal commissions. In the period 1685-8 he executed 11 paintings for the Salle du Grand Couvert at the cheteau of Versailles (nine in situ; one in Tours, Mus. B.-A.; one in Dijon, Mus. B.-A.); in 1699 he painted the Crossing of the Rhine (Paris, Louvre.) for the cheteau of Marly, Yvelines, and in 1700 he executed the Fair at Bezons (Tours, Mus. B.-A.), anticipating the fetes galantes of Antoine Watteau. He was also the author of a number of hunting scenes . His most important religious paintings were the May of Notre-Dame de Paris of 1694, St John the Baptist Preaching (Arras, Mus. B.-A.) and St Augustin Succouring the Sick (c. 1703; Nantes, Mus. B.-A.), which was intended for the monastery in the Place des Victoires in Paris. He also contributed battle scenes to the backgrounds of portraits by Hyacinthe Rigaud and by Gabriel Blanchard. His technique was highly original in the context of his time; he employed a very free style of execution and used thick impasto and intense colours. He was also a prolific engraver, producing around 100 plates,
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
THEOPHANES the Greek
Greek Byzantine Style Painter, ca.1330-1410